Leva eller låta dö? Om kvinno- och tjejjourernas framtid

Roks första seminarium tog upp situationen för kvinno- och tjejjourerna, med anledning av det uttalande som Roks årsmöte antog i maj. Vår ordförande Angela Beausang fick det inledande ordet för att förklara vår oro:

- Våra jourer försöker överleva, men det är ganska risigt just nu. Fortfarande, efter över 30 års verksamhet, har jourerna kanske 1,5 anställda på sin höjd, och de ideella krafterna behövs fortfarande. Vi ser inte de miljonerna som politikerna säger har satsats, eftersom de försvinner i tillfälliga utvecklingsmedel. Vi behöver inte utvecklas, vi behöver kunna ha en fast verksamhet som kvinnor och barn kan komma till och få det skydd, stöd och den hjälp de behöver.

Angela tog upp hur utvecklingen just nu där kvinnojourerna förväntas utföra socialtjänst, och hur viktigt det är att kvinnojourerna är självständiga och tar emot alla kvinnor - för alla kvinnor har inte socialtjänst.

- Vi vill att jourerna stöttas med stabila verksamhetsbidrag, inte får betalt per kvinna som kommer genom socialtjänsten - för alla kvinnor är precis lika skyddsvärda, sade Angela.

Under ledning av vår moderator Katarina Wennstam följde sedan ett samtal med Lennart Gabrielsson, vice ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Cristina Josefsson, utredare på Socialstyrelsen, Miriam Nordfors, politiskt sakkunnig hos jämställdhetsminister Maria Arnholm, Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och Eva Olofsson, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Alla var ganska överens om att kvinno- och tjejjourernas arbete är livsviktigt och måste finnas kvar.
- Kommunerna klarar inte sitt uppdrag utan kvinnojourerna och de utsatta kvinnorna klarar inte sin situation utan de ideella kvinnojourerna - de gör ett ovärderligt arbete, sade Lennart Gabrielsson, och fortsatte:
- Hotet mot jourerna är dels pengarna, att de är underfinansierade, dels att man nu pratar om att jourerna ska upphandlas. Det ser vi på SKL som en farlig utveckling och vi behöver göra halt i det tänket. Vi för en dialog med Socialstyrelsen om det.

Cristina Josefsson pratade om de utvecklingsmedel som Socialstyrelsen betalar ut till jourerna:
- Kvinnojourerna har behov av pengar för att driva verksamhet, inte utveckla projekt. Och såvitt jag förstår märks det också i ansökningarna till oss - jag tror vi kan säga att det inte fungerar särskilt bra med stödet som det ser ut i dag, sade hon.

Miriam Nordfors hänvisade till höstbudgeten då det ska komma ökade resurser till kvinnojourerna, men det är fortfarande oklart hur mycket och i vilken form.
- Det finns otroligt mycket mer att göra och många instanser att samordna, och det ser ju Carin Götblad över nu. Vi ska se till att kvinnojourerna får en bra plats i den struktur med myndigheter och samordning som vi ser över, sade hon.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet efterlyser ett statligt verksamhetsstöd till kvinnojourerna.
- Det är viktigt att socialtjänsten tar sitt ansvar, under insyn av Socialstyrelsen. Samtidigt är det viktigt med en självständig kvinnojoursrörelse med långsiktig finansiering - och där har staten en viktig roll eftersom det fortfarande inte finns en självklar förståelse för mäns våld mot kvinnor och vidden av våldet ute i kommunerna. Därför är det viktigt med ett statligt stöd, sade Eva Olofsson.

- Ja, vi måste slippa ifrån projekten och därför behövs en statlig finansiering som finns kvar under lång tid, höll Agneta Börjesson med.

Socialdemokraterna var inbjudna att delta i dagens seminarium men hade inte möjlighet att skicka någon, vi på Roks hoppas på att snart få besked från dem hur de ser på kvinno- och tjejjourernas framtid.

Lennart Gabrielsson har också skrivit en debattartikel inför dagens seminarium här.