tisdag 9 juli 2013

Tack för i år!

Roks har haft en toppenvecka i Almedalen. Fler folk än ifjol på våra seminarier, två var helt fullsatta till vår gläjde! Vi har haft massor av spännande möten och knutit nya kontakter. Och vi har fått så många positiva reaktioner på vårt arbete till alla dem som vi delat ut våra tuggummipaket till!



Vi ses nästa år, hälsar ordförande Angela Beausang och vice ordförande Karin Svensson!

Sexköpslagen - för eller emot?

Till vårt sista seminarium i Almedalen bjöd vi in organisationerna RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, och RFSU, Riksförbundet för Sexuell Upplysning, för att diskutera sexköpslagen.

Roks drev kravet på en sexköpslag från 1986 och framåt, och menar att ett förbud mot att köpa sexuella tjänster är den bästa vägen i arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Vi ser prostitution som en form av våld mot kvinnor.

RFSL menar att en kriminalisering av köp av sexuella tjänster inte är det bästa sättet att lösa de problem de menar kan finnas inom prostitution. RFSU å sin sida har ännu inte tagit ställning till om man stödjer lagen eller inte, utan vill se fler och större utvärderingar av lagens effekter.

Kring detta kretsade samtalet, där även Jenny Westerstrand, forskare vid juridiska institution på Uppsala universitet som skrev sin avhandling om sexköpslagen, och Miki Nagata som jobbar med uppsökande verksamhet på Mikamottagningen i Stockholm, och möter människor på väg in i prostitution, aktiva i prostitution eller på väg att lämna prostitutionen.

Miki Nagata


Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, och Maria Andersson, generalsekreterare för RFSU, menade att lagen lägger fokus på det kriminella och har stått i vägen för sociala insatser och bra stödverksamhet för de som inte mår bra och som vill lämna prostitution. Även Roks har tagit upp bristen på bra stödverksamhet i sitt remissvar till utvärderingen som gjordes, och driver frågan om ett nationellt kunskapscentrum om prostitution.

Panelen diskuterade också om lagen bidragit till en stigmatisering av prostituerade, eller inte.
- Det är viktigt att inte se kvinnor i prostitution som svaga kvinnor som ska skyddas, många är starka, rationella och välmotiverade kvinnor. Frågan borde vara - vem köper, och hur ser vi på dem? menade Jenny Westerstrand.

- Det är viktigt att visa respekt för dem som, utifrån de val som var tillgängliga för dem, valde att sälja sex. De ser skillnad på sig själva och de som kidnappats från ett annat land och håll inlåsta och våldtas varje dag, sade Ulrika Westerlund.

- Ja, men hur ska vi göra då? Det finns en jättestor marknad där pengar byter ägare varje dag, hur vill ni göra med den, undrade Jenny Westerstrand.

Ulrika Westerlund, Maria Andersson, Jenny Westerstrand, Angela Beausang, Miki Nagata och Katarina Wennstam

Trots olikheterna och meningsskiljaktigheterna menade deltagarna att debatten ser annorlunda ut idag jämfört med för 10 år sedan, den är mer nyanserad och vi från Roks känner att det var ett viktigt samtal som ägde rum i Almedalen.

Så, för eller emot? Miki Nagata sammanfattade sin ståndpunkt, som Roks ställer sig bakom, såhär:

- Vi har en positiv inställning till sexköpslagen, och det har vi för att vi varje dag träffar människor i prostitution och ser konsekvenserna. Vi har kunskap om varför prostitution blir en del av människors liv, och vi vet att debutåldern är 13-14 år. Polisen säger att lagen är ett bra verktyg i arbetet mot människohandel för sexuella ändamål. När vi pratar med människor som är aktiva i prostitution är de ofta negativa till lagen. Men samtidigt, när vi pratar om maktfördelningen mellan dem och sexköparen, så säger de att lagen underlättar för dem. Till exempel när det gäller att anmäla brott som begås mot dem av sexköpare. Vi ser också att många försöker förskjuta den här frågan till att hänvisa till enskilda individers röster, men fokus borde ligga på de som köper, och på de som tjänar pengar på andras prostitution.

Populärt seminarieprogram

- Tack för ert fina arbete!
- Ja det tuggar jag gärna!
- Ni gör ett viktigt arbete.
- Jag tuggar inte tuggummi men jag stödjer er sak.
- Ja, gärna från Roks! 
Feedbacken till Roks har haglat över oss när vi delat ut våra tuggummin i Almedalen. På baksidan fanns också vårt seminarieprogram.
Nu är de slut!


Det sista de berättar...

När de talat om allt det andra, i slutet av samtalet eller efter att de setts flera gånger, då kommer det. Berättelser om incest och andra sexuella övergrepp. Det är kvinno- och tjejjourernas erfarenhet, och i år sätter Roks extra fokus på de konsekvenser dessa övergrepp för för tjejer och kvinnor. På fredagen bjöd vi in till ett seminarium på temat.

Roks utredare Emma Wilén började med att presentera några förhandsresultat från den rapport som Roks kommer att publicera senare i höst. Den utgår från en undersökning bland våra jourer, som under 3 månaders tid fyllt i en enkät om de stödsökande de mött. Hälften av jourerna mötte under den här tiden stödsökande som utsatts för incest eller andra sexuella övergrepp. Vanligaste förövaren var en biologisk far, och det var vanligt att förövaren hotat att skada kvinnan eller tjejen, eller någon i hennes närhet, om hon berättade för någon. Övergreppen som de stödsökande utsatts för hade också lett till allvarliga konsekvenser, berättade Emma - och flaggade för att mer kommer i rapporten i höst.

Lena Norberg från Uppsala tjejjour berättade om de tjejer som vänder sig till deras jour.
- Vi möter utsatta tjejer, och de som utsätter dem för övergrepp är pappor, styvföräldrar, assistenter på boenden, sexköpare och andra män. Mycket handlar i våra möten om att lyfta skuld och skam från tjejerna, och göra det som hänt pratbart - hur berättar en för mamma att hennes nya kille tafsar när ingen ser?

Lena Norberg, Uppsala tjejjour


Lena berättade om en 14-årig tjejer som hört av sig och berättat att hennes pappa våldtagit henne regelbundet sedan hon var 9 år. Nu börjar hennes lillasyster närma sig den åldern och hon bestämmer sig för att slå larm, för att skydda henne. Eva Diesen, forskare vid Stockholms universitet, som tittat på anmälningar och förundersökningar vad gäller övergrepp mot kvinnor och barn, bekräftade sedan att det är ett vanligt mönster, att tjejer söker hjälp för att skydda småsyskon.

- Vi försöker alltid hjälpa tjejerna vidare så att de ska få det stöd de behöver. Men jag kan aldrig känna mig säker på att de kommer att få ett bra bemötande när jag hänvisar dem vidare, det är alltid med en klump i magen, sade Lena Norberg.

Eva Diesen berättade att ungefär 10 procent av alla anmälda övergrepp mot barn går till åtal. Många förundersökningar läggs ner utan att barnet eller någon i dess närhet hörs.
- Det går att göra mycket mer här. Men det finns någon slags motstånd, det här är ett så fult brott och man vill inte peka ut någon i onödan utan man vill vara väldigt säker innan man ens går vidare och plockar in den utpekade till förhör. Men det finns inget lagstöd för att bevisläget måste vara så högt som praxis idag säger, sade Eva Diesen.

Hon pekade också på problemet att en nedlagd polisanmälan ofta tas som grund för socialtjänsten och förskolan att anta att inget har hänt, de behöver inte göra något - trots att anmälan inte ens utretts.

Anna Norlén från Rädda Barnen fokuserade mycket på behovet av bättre kunskap och kompetens hos de som möter barn som utsatts för incest och andra sexuella övergrepp.
- Det finns en kunskapsbrist, och den leder till ett osynliggörande av problemet. Ett utsatt barn ska ha tur och bo på rätt ställe i Sverige för att få rätt stöd, sade hon.

Anna Norlén, Rädda Barnen

Sedan talade Åsa Witkowski från Nationellt Centrum för Kvinnofrid och Kvinnofridslinjen, om de långsiktiga konsekvenser som övergrepp får för vuxna kvinnor. 20 procent av alla samtal till Kvinnofridslinjen handlar om sexuellt våld och övergrepp, antingen nära eller längre bak i tiden. Det är viktigt att det finns möjlighet till stöd, den dagen en kvinna orkar och vill prata om det, oavsett om det är akut eller hände för längesen, menade hon.
- Och det får konsekvenser på lång sikt. En kvinna som pluggar i Uppsala och som blir våldtagen, hon kanske inte orkar fortsätta plugga utan pausar sina studier och flyttar hem, det leder till att hon tar examen flera år senare. Hon kanske får bekosta sin behandling själv för det finns inget stöd att få. Det får konsekvenser både nu och för hennes lön och pension på lång sikt, sade Åsa Witkowski.

Därefter diskuterade panelen med riksdagspolitikerna Penilla Gunther, KD, Agneta Luttrop, MP, och Hannah Bergstedt, S. Framför allt diskuterades vikten av rätt kunskap och kompetens.


Eva Diesen, Emma Wilén, Anna Norlén, Åsa Witkowski, Lena Norberg, Penilla Gunther, Agneta Luttrop och Hannah Bergstedt

Moderator Katarina Wennstam konstaterade att övergrepp leder både till ett individuellt lidande och till stora samhällskostnader. Hon konstaterade också, efter att ha lett tre seminarier åt Roks - om ekonomi, om dödligt våld och om konsekvenser av incest och andra sexuella övergrepp - att ordet lotteri ständigt återkommer. Insatserna mot mäns våld mot kvinnor är ett lotteri.

Andas ut efter seminarium om surrogatmödraskap

Här pustar Karin Svensson, Roks vice ordförande, ut efter att ha lyssnat till HBT-liberalernas seminarium om surrogatmödraskap. 

10-15 % är i Sverige barnlösa. Argumentet att den psykiska ohälsan för dessa skulle öppna upp till möjligheten att köpa en kvinnas kropp för egna behov känns väldigt upprörande. 


Karin likställer surrogatmödraskapet med köp av en kvinnas kropp för sexuella tjänster. Argumenten att kvinnor i fattigare länder skulle kunna försörja sina andra barn på detta vis är helt befängt!



Hearing med Carin Götblad

Under Almedalsveckan anordnade regeringens nationella samordnare mot våld i nära relationer, Carin Götblad, en hearing med rubriken Hur skapas en framgångsrik samverkan mot våld i nära relationer?

Hon inledde med att visa ett flödesschema över alla de kontakter som en kvinna som utsatts för våld av en man kan behöva ta.
- Och ingen har ansvar för uppföljning, hur mitt beslut på min myndighet kan påverka andra myndigheter, sade hon, innan hon lämnade över ordet till jämställdhetsminister Maria Arnholm och barnminister Maria Larsson.

Maria Arnholm var tydlig med att mäns våld mot kvinnor är könsmaktsordningens yttersta uttryck, och att det måste angripas från alla håll.
- Och när det gäller samverkan måste vi alltid ha genusglasögonen på och i alla sammanhang komma ihåg att det här handlar om jämställdhet, sade hon.

Maria Larsson pratade utifrån barnens perspektiv, hur viktigt det är att komma ihåg att de också är utsatta för våld, både direkt och genom att leva i våldets närhet.
- Vi måste säkra upp att barn får ett professionellt barnbemötande i varje myndighetskontakt, sade hon.

Även Gun Heimer, föreståndare för Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, var noga med att poängtera att mäns våld mot kvinnor är en jämställdhetsfråga och ingen relationsproblematik.
- Vi måste vara noga med att se vem som är förövare och vem är offer, och inte blanda ihop dem. Det är kriminellt att slå någon och vi har vassa lagar mot det här i Sverige, sade hon.

Efter de inledande anförandena, där Maria Arnholm och Gun Heimer tydligt förklarade hur samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor ser ut, medan Carin Götblad och Maria Larsson närmast slog knut på sig själva för att slippa synliggöra vem som faktiskt slår, redogjorde Carin Götblad för hur hennes arbete framåt ser ut.

Det handlar dels om att förebygga, och här nämnde hon framför allt skolans och förskolans roll, och dels om att agera.
- Vi ska agera samlat och tajt. Polisen är bra på att agera i akutsituationer, vi har inövade rutiner som tickar igång, det är som att trycka på en knapp. Jag tycker socialtjänsten ska kunna lära sig av det, sade Carin Götblad.

Carin Götblad förespråkar en modell där myndigheter samlas kring den utsatta kvinnan, och där basen är en individuell handlingsplan med den utsatta själva i centrum, som en aktiv part.
- Om vi kan tala om för utsatta att det finns en enhetlig ordning som väntar dem tror jag att det kan bli lättare för utsatta, men också för yrkespersoner som möter dem, att ta steget och anmäla, sade Carin Götblad.

Varje myndighet och organisation kommer att ha ansvar för sin del utifrån handlingsplanen, men sannolikt kommer socialtjänsten att få ett samordningsansvar.

torsdag 4 juli 2013

Vi ses i Malmö!

Nästa år i juni arrangerar den nordiska kvinnorörelsen, på initiativ av Sveriges Kvinnolobby, Nordiskt Forum i Malmö. Då ska vi tillsammans formulera vilken action vi vill se för kvinnors rättigheter i Sverige, Norden och världen!

Ikväll bjöd Kvinnolobbyn in till sitt årliga feministmingel i Almedalen, och temat för kvällen var "Vi ses i Malmö!".

Ordförande Getrud Åström och jämställdhetsminister Maria Arnholm inledde en talarstafett där företrädare för en rad organisationer berättade varför de ska till Malmö.



- Jämställdhetsfrågorna ska upp på agendan inför valet, sade Maria Arnholm.

Roks ordförande Angela Beausang lovade att hon kommer till Malmö för att diskutera en oberoende kvinno- och tjejjoursrörelse, fruimportfrågan och mycket mer.


Gudrun brandtalar för kvinnojourerna


Det regnar i Almedalen idag, men det hindrar inte Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt Initiativ, som brandtalar på Donners plats. 
- Jag brukar tala så molnen skingras, lovar hon.

Gudrun lyfter också kvinnojourernas situation.
- Det är väldigt bekymmersamt att regeringen vill göra socialtjänst av de skyddade boendena, den ideella delen riskerar att dö ut.

Vem fan lyssnar?

Var tionde ungdom mellan 15-24 år är missnöjd med sin tillvaro och lika många tycker att livet känns meningslöst, enligt en studie från Skandia.

- Unga tjejer är överrepresenterade, och det är ett problem som vi alla delar och måste göra något åt, sade Lena Hök från Skandia på deras och Tjejzonens seminarium Vem fan lyssnar? om psykisk ohälsa bland unga.

Lotta Zetterqvist och Eva Kallai från Tjejzonen bekräftade den här bilden och berättade att unga tjejer upplever att de inte får gehör för hur de mår, att ingen lyssnar. De ringer till Tjejzonen och vill prata om frågeställningar som Varför finns jag? Och Vad är meningen med livet?

- Ofta säger de, jag vill inte ha hjälp, bara någon som lyssnar. Det är det viktiga att gå bredvid och stötta dem, sade Eva Kallai.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och Kattis Ahlström från Bris påtalade hur viktigt det är att barn och unga får komma till tals och får riktigt inflytande i frågor som rör deras verklighet.
- Det är barns rättighet enligt barnkonventionen, men brott mot den rättigheten begås varje dag, överallt, sade Kattis Ahlström.

Lena Hök varnade för kostnaderna och effekterna på lång sikt, om vi inte fångar upp ungas signaler och rop på hjälp i tid:
- Det blir väldigt dyrt i längden om vi inte tar oss råd med tidiga insatser och stöd.

Seminariet avslutades med att representanter från de politiska ungdomsförbunden fick kommentera vad de hört.


God morgon!


Godmorgon,

Almedalen börjar vakna och här kommer Angela med Inger Olsson, verksamhetschef för resurscentrum för våld i närs relationer i Uppsala, på väg till Tryggare Sveriges seminarium Socialtjänstens ansvar för brottsdrabbade.

Ni kan se seminariet på webben: http://bambuser.com/v/3712570

När tar våldet slut?

Seninariet När tar våldet slut? arrangerades av NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid
Angela var första talare efter att Gun Heimer hälsat alla välkomna och kort berättat om NCKs uppdrag.  Angela  inledde sitt anförande med att konstatera:
- Våldet vi talar om är ingen relationsproblematik, det är ett brott som finns med i Brottsbalken!

Då frågan som så många gånger kommer på tal om behandling av dessa män säger Angela:
- Behandla gärna på men gör det inom Kriminalvården. Männen som slår är oftast inte hjälplösa. De får inga sociala konsekvenser av att de slagit sina kvinnor.
På frågan om när våldet tar slut svarar Angela att det på lång sikt handlar om samhällets syn på våldet. Därför är det viktigt att arbeta förebyggande. Roks har bl a arbetat fram metodmaterialet Machofabriken tillsammans med Mfj och SKR som används i grund- och gymnasieskolor runt om i Sverige.
SKR:s ordförande Carina Olsson talar bl a om att kommunerna har dålig beredskap med förskola och skola för de barn som blir utsatta för eller bevittnar våld och kommer till jourerna med sina mammor. Vidare uppmärksammar hon att media ofta beskriver våldet i passiv form och att det därför inte får så mycket förövarperspektiv.

Bojs generalsekreterare, Eva Larsson, väljer att tala om partnervåld istället för Roks som konsekvent säger mäns våld mot kvinnor.  Hon poängterar i sitt anförande att det är viktigt att inte glömma barnen som bevittnar våldet eller själva blir utsatta. De behöver också stöd och hjälp med bearbetning. Eva lyfter även problematiken i att Socialtjänsten arbetat fram ett eget verktyg för riskbedömningar.
Tryggare Sveriges ordförande, Karl-Åke Petterson, menar att Sverige har en lag och den ska följas.
- Myndigheter och regering ska utkrävas ansvar. Vi kan inte acceptera att polis och åklagare inte gör sitt jobb, de har betalt för att göra jobbet. Enforce the law!
Karl-Åker berättar att Angela ingår i den haveriutredning som kommer att granska alla fall av dödligt våld sedan 2012.
Seminariet avslutas med att panelen får svara på publikfrågor och Angela avslutar med
- Roks kämpar för dessa frågor to the bitter end. Det som krävs för att få slut på våldet är att implementera den lagstiftning vi har.
På NCK:S hemsida, http://www.nck.uu.se kan du läsa mer och se filmer där paneldeltagarna och andra svarar på frågan När tar våldet slut?

onsdag 3 juli 2013

What happens i Phuket stays in Phuket?

Nej, det tycker vi inte! Tillsammans med Sveriges Kvinnolobby och SKR har vi kampanjen Rätt riktning, där vi dels arbetar för att företag ska införa etiska riktlinjer mot sexköp, och dels arbetar för vad vi kallar Sexköpslagen 2.0 - att det ska vara förbjudet för svenskar att köpa sex utomlands.



Idag ordnade Sveriges Kvinnolobby ett fullpackat seminarium där båda delarna av kampanjen diskuterades. 

- 80 procent av svenskarnas sexköp sker utomlands, och 44 procent på semesterresor. Vi tycker att det som gäller hemma ska gälla även utomlands. Och att företag har ett stort ansvar att inte bidra till att utnyttja kvinnor i andra länder, sade lobbyns projektledare Stephanie Thögersen.

Marit Nybakk, socialdemokratisk parlamentsledamot i Norge, berättade om när de kriminaliserade sexköp både hemma och utomlands.
- Prostitution är en form av våld mot kvinnor, och köparen är alltid i överläge, sade hon.

Hon påpekade också att de största sexköparna är FN-styrkor utomlands. Här måste ju Sverige agera!

Av de svenska politiker som medverkade lovade Morgan Johansson, S,
att sexköp utomlands kommer att kriminaliseras om det blir regeringsskifte nästa år. 



Ewa Thalén Finné, M, sade att hon visserligen är bekymrad över att sexköpen flyttat utomlands men att alliansen inte är beredd att ändra lagen, och menade att de vill respektera utländsk lagstiftning.

Catrin Mattsson, Centerkvinnorna, påpekade att det redan finns annan lagstiftning som gäller även i utlandet.

- Och vi har ett ansvar att motverka prostitution och människohandel i hela världen, inte bara i Sverige, betonade Morgan Johansson.

Sedan följde en panel som diskuterade företags etiska riktlinjer. Bland annat berättade Stina Billinger från SPP om hur de infört en policy mot sexköp och strippklubbsbesök:

- I grunden handlar det om värderingar, och allt som sen händer - sexköp, porrklubbsbesök, tafsande - är en följd av en felaktig syn på kvinnors rätt till sina egna kroppar. Därför är det viktigt med attitydarbete tillsammans med tydliga policys, och tydlighet kring vad som gäller om man bryter mot policyn.

Hur Södersjukhuset jobbar med kvinnor som utsätts för våld

Varje år dör 2-5 kvinnor under graviditet och förlossning i Sverige, ett land där hälso- och sjukvården jobbat framgångsrikt med att minska mödradödligheten. Samtidigt dödas 17 kvinnor i nära relationer årligen, och att vara utsatt för våld är vanligare än att få missfall. Kan hälso- och sjukvården minska antalet dödade kvinnor? Är det deras uppdrag?

På Kvinnokliniken i Stockholm bestämde de sig för att det absolut var deras uppdrag, och det går också i linje med Stockholms landstings uppdrag till alla enheter att ta fram en handlingsplan för att möta kvinnor som utsatts för mäns våld.

- Svenska undersökningar visar att var femte kvinna utsatts för våld i en relation, och att samma siffra gäller gravida kvinnor. Det betyder att varje mödravårdsbarnmorska träffar 15 kvinnor varje år som är utsatta för våld, sade Lotti Helström, överläkare på Kvinnokliniken på deras seminarium i Almedalen.

På Södersjukhuset började de med att utbilda alla anställda, vilket ledde till att de också fick ha personliga samtal med alla anställda - andelen kvinnor som utsattes för våld var ju densamma i personalbristen.

- Det viktiga är att vi inte bara ställer frågan, utan har verktyg för hur vi agerar sen, sade Lotti Helström.



Handlingsprogrammet heter FRID, vilket står för:
Fråga - varje person hittar sitt sätt att fråga på, som känns bekvämt.

Resurser - sjukhusets, i form av kuratorstöd till exempel, och kvinnans - inget görs utan hennes medgivande.

Inventera - bedöm läget, är det akut? Flyktplan, säkerhet, barn?

Dokumentera - både att frågan ställts, kvinnans berättelse och de fysiska skadorna.

På seminariet gavs flera exempel på hur personalen ställt frågan och agerat för att stötta och skydda kvinnor, och Lotti Helström berättade att de allra flesta upplever det som positivt att se konsekvent frågar om våld. Bara 3 procent uppgav att de kände sig kränkta av frågan, vilket är en mycket låg siffra inom vården.

tisdag 2 juli 2013

Får inte jag dig ska ingen annan ha dig - om dödligt våld mot kvinnor

Det andra seminariet för dagen arrangerade vi tillsammans med Stiftelsen Tryggare Sverige för att diskutera mäns dödliga våld mot kvinnor. Salen var fullsatt och över 150 personer bänkade för att lyssna.

Peter Strandell, personsäkerhetsexpert hos Tryggare Sverige, började med att redogöra för den granskning av dödligt våld mot kvinnor som han genomfört.
- Trots att vi har verktyg, kunskap och resurser dödas fortfarande kvinnor varje år - och det är fortfarande stora regionala skillnader mellan polismyndigheter, åklagakammare och socialtjänster, sade han.

Peter Strandells granskning visar på många myndighetskontakter men få polisanmälningar, och allra vanligast var att kvinnan haft kontakt med socialtjänsten under den tiden som hon utsatts för våld. I hälften av fallen kom han fram till att samhället kunnat göra mer för att förebygga mordet.


Peter Strandell, Tryggare Sverige, Anna Wallén, S, Angela Beausang, Ewa Thalén Finné, M, Ulrika Rogland, kammaråklagare, Bengt Svenson, rikspolischef och Katarina Wennstam, moderator.


Ulrika Rogland, kammaråklagare i Malmö, berättade om två olika fall - ett där mannen dömdes för olaga förföljelse, och ett där han kunde fortsätta förfölja och kartlägga kvinnan för att till sist döda henne.
- Det är viktigt att sätta kvinnornas och barnens säkerhet först, och göra en hot- och riskbedömning i ett tidigt skede. En kvinna ska aldrig behöva sitta i samma vårdnadssammanträde som den man hon är mest rädd för. Det tvingades kvinnan i Malmö att göra, dagen innan hon blev dödad, sade hon.

Rikspolischef Bengt Svenson deltog också, och framhöll hur viktigt det är att det inom polisen finns både en bred kunskap i basen, att alla ska kunna möta och hantera de här brotten - och en spetskompetens med riktigt duktiga personer som kan göra bra hot- och riskbedömningar och skydda kvinnorna.
- Med rätt kunskap borde vi kunna förebygga ännu fler mord, sade han.

Ulrika Rogland framhöll också vikten av rätt kunskap:
- När jag kommer in i rättssalen ska det inte vara jag som är bäst på de här frågorna, domaren ska vara den i rummet som bäst kan hur våld i nära relationer fungerar. Så är det inte idag, sade hon.

Alla i rummet tog upp vikten av samverkan och utbildning, samtidigt som Roks ordförande Angela Beausang också påpekade att kunskapen verkligen borde finnas nu - massor har ju satsats på utbildning.
- Det viktiga nu är att implementera lagstiftningen och att alla jobbar utifrån den kunskap som finns - det farligaste för de här kvinnorna är att vi stiftar lagar som blir en falsk trygghet.




Både Ulrika Rogland och Bengt Svenson lyfte fram vikten av att inte ha en övertro på kontaktförbud för att förebygga mord.
- I dag lägger vi inom åklagarväsendet stora resurser på att utfärda kontaktförbud, i stället för att göra gedigna förundersökningar och frihetsberöva mannen. Att kunna frihetsberöva är oerhört viktigt, det ger distans och ger mannen möjlighet att släppa fixeringen vid kvinnan. Kontaktförbud är inte tillräckligt, och överträdelser får inga konsekvenser.

Bengt Svenson höll med, och påpekade att det är viktigt att inte sätta för stort hopp till den nya fotbojan som ska övervaka män med kontaktförbud.
- Det är väldigt ovanligt att särskilt utvidgade kontaktförbud utfärdas, sade han.

Leva eller låta dö? Om kvinno- och tjejjourernas framtid

Roks första seminarium tog upp situationen för kvinno- och tjejjourerna, med anledning av det uttalande som Roks årsmöte antog i maj. Vår ordförande Angela Beausang fick det inledande ordet för att förklara vår oro:

- Våra jourer försöker överleva, men det är ganska risigt just nu. Fortfarande, efter över 30 års verksamhet, har jourerna kanske 1,5 anställda på sin höjd, och de ideella krafterna behövs fortfarande. Vi ser inte de miljonerna som politikerna säger har satsats, eftersom de försvinner i tillfälliga utvecklingsmedel. Vi behöver inte utvecklas, vi behöver kunna ha en fast verksamhet som kvinnor och barn kan komma till och få det skydd, stöd och den hjälp de behöver.

Angela tog upp hur utvecklingen just nu där kvinnojourerna förväntas utföra socialtjänst, och hur viktigt det är att kvinnojourerna är självständiga och tar emot alla kvinnor - för alla kvinnor har inte socialtjänst.

- Vi vill att jourerna stöttas med stabila verksamhetsbidrag, inte får betalt per kvinna som kommer genom socialtjänsten - för alla kvinnor är precis lika skyddsvärda, sade Angela.



Under ledning av vår moderator Katarina Wennstam följde sedan ett samtal med Lennart Gabrielsson, vice ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Cristina Josefsson, utredare på Socialstyrelsen, Miriam Nordfors, politiskt sakkunnig hos jämställdhetsminister Maria Arnholm, Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och Eva Olofsson, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Alla var ganska överens om att kvinno- och tjejjourernas arbete är livsviktigt och måste finnas kvar.
- Kommunerna klarar inte sitt uppdrag utan kvinnojourerna och de utsatta kvinnorna klarar inte sin situation utan de ideella kvinnojourerna - de gör ett ovärderligt arbete, sade Lennart Gabrielsson, och fortsatte:
- Hotet mot jourerna är dels pengarna, att de är underfinansierade, dels att man nu pratar om att jourerna ska upphandlas. Det ser vi på SKL som en farlig utveckling och vi behöver göra halt i det tänket. Vi för en dialog med Socialstyrelsen om det.

Cristina Josefsson pratade om de utvecklingsmedel som Socialstyrelsen betalar ut till jourerna:
- Kvinnojourerna har behov av pengar för att driva verksamhet, inte utveckla projekt. Och såvitt jag förstår märks det också i ansökningarna till oss - jag tror vi kan säga att det inte fungerar särskilt bra med stödet som det ser ut i dag, sade hon.

Miriam Nordfors hänvisade till höstbudgeten då det ska komma ökade resurser till kvinnojourerna, men det är fortfarande oklart hur mycket och i vilken form.
- Det finns otroligt mycket mer att göra och många instanser att samordna, och det ser ju Carin Götblad över nu. Vi ska se till att kvinnojourerna får en bra plats i den struktur med myndigheter och samordning som vi ser över, sade hon.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet efterlyser ett statligt verksamhetsstöd till kvinnojourerna.
- Det är viktigt att socialtjänsten tar sitt ansvar, under insyn av Socialstyrelsen. Samtidigt är det viktigt med en självständig kvinnojoursrörelse med långsiktig finansiering - och där har staten en viktig roll eftersom det fortfarande inte finns en självklar förståelse för mäns våld mot kvinnor och vidden av våldet ute i kommunerna. Därför är det viktigt med ett statligt stöd, sade Eva Olofsson.

- Ja, vi måste slippa ifrån projekten och därför behövs en statlig finansiering som finns kvar under lång tid, höll Agneta Börjesson med.

Socialdemokraterna var inbjudna att delta i dagens seminarium men hade inte möjlighet att skicka någon, vi på Roks hoppas på att snart få besked från dem hur de ser på kvinno- och tjejjourernas framtid.

Lennart Gabrielsson har också skrivit en debattartikel inför dagens seminarium här.

måndag 1 juli 2013

Nu är vi på plats!

Nu är nästan hela Roks-gänget på plats i Almedalen och har flyttat in i ett väldigt trevligt hus vid havet.

Solen skiner och Visby visar sig från sin allra bästa sida. Vi har ägnat eftermiddagen åt att dela ut vårt seminarieprogram för veckan till så många som möjligt. Att det kommer i form av ett tuggummipaket är mycket populärt och de har gått åt som smör i solsken. Nu hoppas vi på stor publik på våra seminarier!



Imorgon börjar vi kl 8 med seminariet Leva eller låta dö? Om kvinno- och tjejjourernas framtid. Medverkar där gör bla SKL, Socialstyrelsen, en representant från regeringskansliet och två riksdagspolitiker.

Kl 10 har vi sedan ett gemensamt seminarium med Stiftelsen Tryggare Sverige, om dödligt våld mot kvinnor. Där medverkar bla rikspolischef Bengt Svenson och kammaråklagare Ulrika Rogland.