lördag 16 mars 2013

CSW är slut för i år

Ja, nu är det faktiskt slut för i år och snart flyger vi hem, fullastade med intryck, idéer, inspiration och massa ny styrka att fortsätta jobba för kvinnor, tjejer och barn och mot mäns våld.

Strax före kl 19 igår kväll, lokal tid, fick vi beskedet att FN:s medlemsstater lyckats enas om gemensamma slutsatser, och att det finns ett dokument som är antaget. En stund senare fick vi också läsa det!

Gemensamma slutsatser från CSW57
Vid en första läsning kan vi konstatera att de gemensamma slutsatserna är bra, starka och tydliga när det gäller att beskriva våld mot kvinnor och flickor som en konsekvens av ojämställdheten i världen, och att våldet är ett hinder för kvinnors och flickors möjligheter att kunna åtnjuta sina fulla mänskliga rättigheter.

Både äldre kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning är särskilt nämnda, liksom flickor (något som flera ungdomsorganisationer jobbat hårt för, bland annat de amerikanska flickscouterna). Staterna konstaterar också att män och pojkar måste ta sitt ansvar för att motverka och förebygga våldet, och att varken seder, traditioner eller kultur får användas för att ursäkta våld och förtryck mot kvinnor och flickor. 

Dokumentet nämner också "femicide", det vill säga att kvinnor mördas och dräps runtom i världen för att de är kvinnor - 17 i Sverige årligen. Att detta tas upp är nytt, och positivt.

En annan glädjande paragraf är den där man nämner vikten av att ha självständiga kvinnojourer och vikten av kvinnorörelsen och intresseorganisationerna i det civila samhället.

Däremot nämns inte prositution alls. Det som fanns med i det utkast vi firade har försvunnit och nu talas det som "sexual exploitation", alltså sexuell exploatering. Från Roks sida är vi inte säkra på vad det innebär och om det blir bra, utan vi hade velat att prostitution fanns med som ett uttryck för våld mot kvinnor och flickor. Däremot får vi glädja oss över att skrivningarna om "prostitution as work" och "sexworkers" är borta. Det är ett jättesteg framåt!

Dokumentet innehåller också rekommendationer för staternas åtaganden för att motverka och förebygga våld mot kvinnor och flickor, såsom att jämställdhet ska integreras och genomsyra allt beslutsfattande på regeringsnivå, att man ska satsa på utbildning, och att lagar och bestämmelser ska anpassas för att svara mot vikten av att motverka våldet. Hur det kommer att gå med implementeringen av dokumentet får vi följa framöver.

Här kan du läsa en artikel i The Guardian om CSW:s slutsatser, och om att UN Womens ordförande Michelle Bachelet meddelade sin avgång efter att ha firat att dokumentet antagits.


Stämningen i globala kvinnorörelsen
Det är en backlash runtom i världen för våra frågor (något som ju också speglas i staternas oförmåga att komma framåt utan på sin höjd bekräfta gamla konventioner). Många talar om neddragningar i spåren av finanskrisen – kvinnojourer och andra stödorganisationer får mindre pengar men förväntas göra mer jobb, precis som i Sverige.

Men, kvinnorörelsen är enad! Det har vi verkligen känt på de dagliga morgonmötena då vi diskuterat hur vi vill lobba och vad vi vill lobba för att få med eller stryka i utkasten till gemensamma slutsatser. Alla har arbetat målmedvetet och varit överens om vilka delar som varit viktiga. En anledning till det kan ju förstås vara att risken varit så stor att resultatet faktiskt skulle bli bakåtsträvande, och att kvinnorörelsen enats i att slå vakt om den mark vi redan vunnit, som kvinnokonventionen och CEDAW-protokollet.

En stor del av kvinnorörelsen här på CSW tar solklart ställning mot prostitution som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor, även om frågan fortfarande är kontroversiell inom vissa organisationer. Men om och om igen möts vi av frågor om vår svenska modell, från kvinnor som är imponerade och inspirerade. Den respons vi fått här när vi talat om sexköpslagen och de effekter den haft i Sverige gör det ännu mer märkligt att det finns stora organisationer i Sverige som inte stödjer vår lag.



Kvinnoseparatism är rätt sätt att jobba!
Vi har fått så mycket bekräftelse, och så många goda argument för att fortsätta jobba kvinnoseparatistiskt. Inte för att det någonsin varit aktuellt för Roks att inte göra det, men vi blir ifrågasatta med jämna mellanrum. Att möta så många kvinnoorganisationer, och för den delen även manliga jämställdhetsaktivister, som ser det som självklart att kvinnor behöver egna rum i en ojämställd värld, det har varit givande och bekräftande. Ingenting, av allt vi sett och hört under de här veckorna talar för att någon annan organisationsform skulle vara bättre för det arbete vi gör och de mål vi arbetar mot. Från kvinnliga vakter som talar om vikten av kvinnlig personal i kvinnofängelser, till FN:s enhet för statistik som säger att det utan tvekan måste vara kvinnor som gör intervjuundersökningar om kvinnors utsatthet för våld, allt säger samma sak.

Att det finns så många runtom i världen som tänker och jobbar likadant känns stärkande,
 och det tar vi med oss hem! Tack för att ni har följt oss här!

fredag 15 mars 2013

Sista dagen - kommer det att bli något?

Så är vi inne på CSW:s sista dag. Idag kl 18, lokal tid, stänger FN:s kvinnokommission för i år, och målet är att de gemensamma slutsatserna ska vara klubbade och färdiga kl 14. Just nu hänger allt i luften och vi kan bara hålla andan och vänta. Det kan också bli så att staterna väljer att ajournera förhandlingarna och fortsätta igen om några veckor.

Förhandlingarna pågick till efter kl 2 i morse, och upptogs igen kl 9. Men många som lyssnar på förhandlingarna tycker att de börjar likna fjolårets, då inga gemensamma slutsatser kunde beslutas. I går skedde något historiskt då UN Womens ordförande, Michelle Bachelet, klev in i förhandlingsrummet och påminde FN-staterna om deras ansvar:
- Kvinnor och barn runtom i världen ser till oss nu. Vi kan inte svika dem.

Hon stannade och lyssnade på förhandlingarna, som då fick ny fart för en stund och flera paragrafer kunde klubbas igenom. Men många är kvar, och bland dem de allra svåraste att nå konsensus kring.



Lopa Banerjee från UN Women som håller i våra morgonmöten vägrar sluta hoppas, och peppade oss med ett riktigt brandtal nu på morgonen:

- Det finns en sådan beslutsamhet i förhandlingsrummet. Vi kommer att ha ett dokument i slutet av den här dagen, och när vi får det kommer det att vara era förväntningar, er påverkan och ert hopp som fått dem att fortsätta ända till slutet där inne. Tack så väldigt, väldigt mycket, för allt jobb ni gör. När vi får de gemensamma slutsatserna kommer det att vara ett kvitto för er att resa hem och fortsätta ert viktiga jobb, sade hon till ett fullt rum av representanter från den globala kvinnorörelsen.



Flera av de närvarande organisationerna gick sedan upp och berättade hur de kommer att fortsätta arbeta med det som de fått med sig från CSW. Angela lovade att Roks kommer att lyfta CSW och de eventuella gemensamma slutsatserna med den nordiska kvinnojoursrörelsen och försöka få oss att jobba vidare tillsammans i Norden.


Kvinnofridslagstiftning i USA

FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, har ju lanserat initiativet UNiTE To End Violence Against Women, och även hans fru, Ban Soon-Taek, är engagerad i frågan. Det visade hon när hon öppningstalade på ett seminarium om lagstiftning kring våld mot kvinnor och barn, som arrangerades av den amerikanska federationen för fred i Mellanöstern. Ban Soon-Taek talade om hur viktigt årets CSW är, att hon lärt sig mycket under dessa veckor och såg fram emot att lära sig ännu mer.


Idén med seminariet var att låta kvinnliga domare professorer i juridik tala om lagstiftning mot våld mot kvinnor. Tyvärr var 4 av de 5 panelisterna från USA, och den sista kvinnan från Turkiet hann inte prata så mycket eftersom de tidigare inte höll tiden. Så fokus för seminariet blev USA:s lagstiftning, medan det hade varit väldigt intressant att lyssna till den turkiska kvinnan och en libanesisk kvinna som skulle ha deltagit men som lämnat återbud.

De amerikanska domarna talade om hur de jobbar med att utfärda kontaktförbud och beivra överträdelser. Det senare borde vi bli bättre på i Sverige. Det finns dock ett fall från USA:s högsta domstol, från början av 2000-talet, som säger att polis inte är bundna enligt lag att ingripa mot överträdelser av kontaktförbud. I det fallet var det en man som hade kontaktförbud mot sin före detta fru och deras tre barn. Han bröt mot det, dök upp framför deras hus, och förde bort och dödade barnen. Polisen ingrep inte trots att kvinnan ringde dem flera gånger. Det är ett fall som verkligen oroar, sade Diane Rosenfeld, professor i juridik vid Harvard.

Cathy H Serette, domare i Maryland, höll med om detta och menade att det är viktigt både i USA och resten av världen att se våld mot kvinnor inte som enskilda fall av en mans våld mot en kvinna, utan som ett mönster av förtryck.
- Vi behöver se det här som ett brott mot mänskliga rättigheter, varje gång, sade hon.



I dagarna fick USA en ny kvinnofridslagstiftning, the Violence Against Women Act, som ersätter den förra från 1994. Nytt med den nya lagen är att den inkluderar hbtq-relationer när det gäller våld i nära relationer, att den inkluderar våld mot papperslösa kvinnor och mot kvinnor som tillhör USA:s ursprungsbefolkning.

Diane Rosenfeld talade också om vikten av systerskap, att det är det enda sättet att motverka mäns överordning och mäns våld mot kvinnor.
- Det finns en symbolik i allt patriarkalt våld, som gör att våldet håller patriarkatet på plats. Vi kvinnor måste försvara varandra, sade hon.

Ban Soon-Taek nickade instämmande när Diane Rosenfeld uppmanade oss alla att se varandra som systrar och stå upp för varandra.

Kvinnoseparatism på agendan på event om kvinnliga fångars utsatthet

Under rubriken "Custodial violence against women" anordnade FN-organet OHCHR - Office of the High Commissioner for Human Rights - ett side event om våld mot fängslade kvinnor. Moderator var Ivan Simonovic, generalsekreterare för OHCHR och tidigare justitieminister i Kroatien, och inbjuden var bland andra FN:s speciella rapportör för våld mot kvinnor Rashida Manjoo.

Forskare vid Cornell Law School var en av talarna som kunde berätta om studier som visar att 80-90 % av kvinnor i fängelser kommer från en bakgrund som utsatta för sexuella övergrepp. De är i hög grad både utsatta för sexuella övergrepp i barndomen, våldtäkter i vuxenlivet och oerhört ofta misshandlade av tidigare partner. I fängelset får de, som lök på laxen, inte sällan utstå förnedrande kroppsvisiteringar och kroppsbesiktningar från manliga vakter.

Just manliga anställda på kvinnofängelser blev föremål för diskussion då det öppnades upp för frågor, och en deltagare från Sydafrika menade att när man där gick över till regeln att endast ha kvinnliga vakter för kvinnliga fångar så menade de intagna att de fått det sämre och att de utsatts för mer våld än innan. Rashida Manjoo hävdade då bestämt att här måste maktfrågan beaktas; kvinnliga intagna får svårare att "förhandla" med kvinnliga vakter än med manliga. Eftersom männen kan få något i utbyte... Det är inte ovanligt att kvinnliga intagna fått förmåner såsom tvål och andra hygienartiklar av manliga vakter i utbyte mot sexuella tjänster.

En företrädare för organisationen the Canadian Association of Elizabeth Fry Societies (CAEFS) kunde bekräfta detta genom att hänvisa till en rapport som visade att det är betydligt bättre för kvinnor i fängelser att ha kvinnliga vakter. Kvinnliga intagna har ofta erfarenheter av att ha varit utsatta för våld av män och är vana att "förhandla" med män och att i övrigt förhålla sig till män. Det är vanligt att de därför själva uttalar att de föredrar män som vakter, men det gäller då att se bakom dessa preferenser. "En manlig vakt kan ena dagen be en kvinnlig intagen att utförligt berätta om en våldtäkt hon blivit utsatt för och visa deltagande för hennes historia, för att nästa dag be henne klä av sig för att han måste undersöka henne..."

Här kunde vi direkt dra paralleller till vår kvinnoseparatism på jourerna! Samma utsatthet och samma risk för att kvinnan/tjejen fortsätter att förhålla sig till män/pojkar i den fas då det är som allra viktigast att hon får stöd,  blir stärkt och kan bygga upp en ny självkänsla.
Angela och Rashida Manjoo, FN:s speciella rapportör för våld mot kvinnor

torsdag 14 mars 2013

Violence against women as a method of warfare

På ett överfullt seminarium om våld mot kvinnor som metod i krigsföring fick vi först höra från Julia Duncan-Casell, minister of gender deparment, som pratade om hur kvinnor utsatts för våld i krig. Kvinnor har både deltagit som stridande i krig och utsatts för stora mängde sexuellt våld. Liberia har infört många lagar på senare tid. Och flera stödjande åtgärder för kvinnor som utsatts för mäns våld. Trots detta sa Julia Duncan-Casell att de har mycket att göra, och vi klarar det inte själva. 

Niemat ahmadi som grundat organisationen - the darfur women action group.
Visade en film som visade den stora utsträckningen av våld som kvinnor utsätts för. 
Våldtäkterna, som ibland är så allvarliga att de leder till döden, är en del av ett pågående folkmord i Sudan. 
Att rättvisa skipas, säger Niemat Ahmadi som också fick medhåll från advokaten Fatou B. Bensouda, är det viktigaste för dessa kvinnor. Precis som vi pratar om i på tjejjouren i Västerås, är samhällets ansvarstagande och att förövarna ställs till svars för våldet det viktigaste i kvinnornas läkningsprocess. 

Två kvinnor från Darfour hade flugits in för att vittna om situationen i området. De vädjade om att omvärlden inte ska ge upp när länderna gör det svårare att få information om vad som händer i konflikter. 

Zainab Hawa Bangura, från FNs sekretariat om sexuellt våld i konflikter, röt till under frågestunden. Hon sa att det finns ingen anledning att tycka synd om Afrika, en inställning som hon märker av överallt över världen. "Vilka är det som våldtar kvinnor i Afrika? Det är afrikanska män! Problemet är där. Vi måste stoppa våldtäkterna om länder som Sudan ska kunna utvecklas. Ni som skadar kvinnor ska vara säkra på att vi kommer hitta er och vi kommer stoppa våldet. För det finns inget alternativ."
Tyvärr, var hon efter sitt kraftfulla uttalande tvungen att lämna rummet för att gå till ett annat möte och jag hann därför inte få någon bild av henne. 

Möte med företrädare för förhandlingsdelegationen och delegater från de olika regeringsrepresentationerna

Representanter från regeringarnas delegationer träffades i FN-byggnaden för att diskutera de resultat som hittills uppnåtts. Man har kommit till sidan 16 av 22 sidor och försöker att ”stänga” paragraf efter paragraf.

Delegaterna uttrycker sig att man har kommit mycket längre i förhandlingarna än tidigare år och att man har förhoppningar att det ska gå att få consensus i alla paragraferna. Det är nämligen en förutsättning att alla är överens för att det ska bli ett dokument.

Från svensk horisont är det glädjande att man verkar ta bort ”forced” prostitution och ”prostitution as work” i lydelsen. Ett revolutionerande steg framåt om det lyckas men det är två dagar kvar och allt kan hända!

Angela

"Vi måste visa respekt för det våld som finns"

Det var svaret från Brian Heilman, från the International Council for Research on Women, på frågan från en man i publiken om det inte är så att kvinnor är lika våldsamma i nära relationer som män.

- En typ av våld är dominerande - det finns så många fler kvinnliga offer för manligt våld än vice versa.

Quentin Walcott från CONNECT i New York fyllde i:
- Och både våld i nära relationer, våld på arbetsplatser, på gatan, gängrelaterat våld - allt kan kopplas till normer för maskulinitet, och makt och kontroll.

Brian Heilman och Quentin Walcott var två av deltagarna i en mycket inspirerande och insiktsfull panel av män som diskuterade mäns våld mot kvinnor, i ett arrangemang på USA:s FN-ambassad.

Arrangemanget började som det brukar när det handlar om att "vi" ska involvera män i kampen mot våldet, med en kvinna som pratade om hur viktigt det är att män ser hur mycket de har att vinna på jämställdhet, och hur det är bra för hela samhället och för familjen om en kvinna kan känna sig trygg i sitt eget hem (och inte hur det är hennes mänskliga rättighet som individ att känna så).

Men panelen som tog över pratade bland annat om hur de som män lever i en värld där de har oförtjänade privilegier på bekostnad av kvinnors frihet, och att det är det som män behöver inse.

- Våld mot kvinnor är väldigt lönsamt, för alla män. Vi som män måste hålla varandra ansvariga varje dag, sade Quentin Walcott.

En kvinna i publiken ställde den intressanta frågan om hur de jobbar med jämställdhet i sina egna organisationer.

- För det är ju så, att män socialiseras till att ta plats och leda, och kvinnor till att förhålla sig till att män tar plats och leder. Hur motverkar ni det?

Alla männen på scen talade om hur det är ett ständigt pågående arbete, hur de som män måste "resocialisera" sig själva och hur det är deras ansvar att göra det jobbet. Och som Brian Heilman avslutade:
- Du kan inte jobba med det här om du inte tar disken och blöjbytet hemma. Allt hör ihop.



Kort från förhandlingarna

Nu börjar det dra ihop sig, och förhandlingarna mellan staterna ska ha hållit på till efter klockan 1 inatt, utan middagspaus. Enligt de som lyssnar är det väldigt konstruktiva delegater som förhandlar, fast beslutna att komma fram till ett dokument som innebär en riktning framåt. Vi håller tummarna!

Samtidigt nåddes vi dock av nyheten att muslimska brödraskapet i Egypten fördömer utkastet till gemensamma slutsatser: http://mobile.bloomberg.com/news/2013-03-14/egypt-s-muslim-brotherhood-condemns-un-report-on-women.html

Och att en religiös ledare i Libyen uttalat en fatwa mot detsamma: http://m.cnsnews.com/news/article/libyas-grand-mufti-issues-fatwa-against-un-report-womens-rights

Inte jätteroliga nyheter alltså, men alla som är insatta i förhandlingarna försäkrar oss om att de fortsätter i rätt riktning.

Hur motverka barnäktenskap?


På onsdagen var jag, Beatrice, på ett seminarium på temat empowerment av tjejer som metod för att motverka våld mot kvinnor och barnäktenskap. Varje år gifts 14,2 miljoner tjejer under 18 år bort. Ett barnäktenskap sker var tredje sekund. Många av tjejerna är så unga som 11-13 år nr de gifts bort. 

Dr. Abdul Momen fungerade som moderat och inledde med en klassisk mening - "Utbilda en man och du utbildar en individ. Utbilda en kvinna och du utbildar en familj och en hel nation."
Och utbildning var den lösning som alla sju paneldeltagare förespråkade. 

På skärmen bakom paneldeltagarna spelas ett bildspel upp med berättelser från tjejer i Bangladesh som gifts bort. 
En kvinna - nu 24 år - hade gått igenom 11 graviditer. Hon fick sex missfall och födde fem dödfödda barn. 
En annan tjej var fortfarande så sjuk efter hennes första graviditet att hon inte kunde röra sig utanför hemmet. Hon var bara 13 när hon blev gravid och hennes unga kropp klarade inte den stora påfrestningen av en graviditet. 

Samtalet fortsatte med Dr Shirin Sharmin Chaudhury, jurist och minister för kvinnor och barn i Bangladesh regering sedan 2009.
Hon beskrev hur tjejer i Bangladesh är en ekonomisk börda för familjer och därför behöver man se till att föräldrar har och ser alternativen till barnäktenskap. Tidigt äktenskap ses som ett skydd av tjejerna men det är det knappast. Som berättelserna på skärmen bakom talarna berättar så lider dessa tjejer ofta av stora fysiska men från tidiga graviditeten och det är stor risk att de hamnar i ekonomisk utsatthet då de inte fortsätter sin utbildning efter att de gift sig.

Det finns nu lagar i Bangladesh mot giftermål innan 18 år. Böter eller fängelse kan dömas för den som gifter bort barn. Implementeringen av lagen har blivit bättre genom en större kontroll av födelseattest vid ansökan om giftermål. Men falska dokument används. 
Nästa talare var Tanushree Soni, från Plan International. Hon höll med övriga talare om att den bästa insatsen som kan göras för att stoppa barnäktenskap är att se till att tjejer får gå kvar i skolan. Skolan blir ett alternativ till äktenskapet och skolan kan även verka attitydförändrande genom utbildning och empowermentarbete. 

De tjejer som har mer utbildning gifter sig senare. Mer utbildning är numera gratis för tjejer men det behövs fortfarande mer pro-aktiva insatser för att hålla kvar tjejer i skolan. 


Under frågestunden fick ministern frågor om det inte finns lagar mot våldtäkt på barn i Bangladesh och om det inte vore lämpligt att förse dessa flickor och tjejer med preventivmedel för att förhindra att deras kroppar förstörs för all framtid. Ministern svarade inte på de frågorna. 

onsdag 13 mars 2013

Att samla statistik om mäns våld mot kvinnor - not business as usual

- Dålig statistik är värre än ingen statistik alls, sade professor Henriette Jansen på ett seminarium som arrangerades av UN Women och FN:s enhet för statistikinsamling.

Hon berättade om ett land där man undersökt hur många kvinnor som utsatts för våld i nära relationer och kommit fram till att bara 3 procent av landets kvinnor utsatts.

- Men undersökningen genomfördes med kvinnornas män i samma rum, och av intervjuare som också var män, förklarade hon.

Henriette Jansen menar att det behövs ett paradigmskifte i hur stater och statistikbyråer ser på undersökningar av utsatthet för våld. Det är inte som vilken datainsamling som helst, och det måste den som intervjuar veta och ha kunskap om.
- Du går inte in i ett rum, mäter något och lämnar rummet precis som det var. Att svara på frågor om våld är en transformativ upplevelse för kvinnor-det händer saker under intervjun.


Hon fick medhåll av Keiko Osaki-Tomita från FN:s enhet för statistik, som tagit fram nya riktlinjer för hur FN:s medlemsstater bör samla in statistik om mäns våld mot kvinnor. Förutom att de tagit fram indikatorer på typer av våld, och på förövare, har de ägnat mycket tid åt att besvara etiska frågeställningar.

- Säkerheten för de kvinnor som deltar i undersökningen och för de kvinnor - för det måste vara kvinnor - som utför undersökningen är mycket viktig. Det är också viktigt att utforma undersökningen så att den i sig åsamkar så lite stress och oro som möjligt hos de kvinnor som deltar, och framför allt - att de som genomför intervjuerna är tränade och utbildade så att de alltid kan hänvisa kvinnor vidare till stödverksamheter när det behövs, sade Keiko Osaki-Tomita.

Statistikenhetens riktlinjer kommer att publiceras under året, och låt oss hoppas att de kommer att komma till användning i hela världen - även i Sverige.

Arabiska våren - hot eller möjlighet för kvinnors rättigheter?

Doha International Institute for Family Studies & Development arrangerade ett mycket intressant seminarie inne i FN-byggnaden om den arabiska våren. Dr. Nadine Naber, verksam vid universitetet i Michigan och författare till "Arab America: Gender, Cultural Politics and Activism", var en av de inbjudna talarna. Hon är också grundare av organisationen Arab Movement of Women arising for Justice. I sitt tal fokuserade hon på Egypten och talade om hur kvinnliga aktivister som deltagit i revolutionen varit måltavla för statligt utfört våld i form av gängvåldtäkter. Statligt och regeringsunderstött därför att det ofta är polisen som utfört våldtäkterna och tortyren. Internationella kommittén reducerar ofta detta våld till individuellt, och lösningarna som föreslås handlar om lagstiftning och att rättssystemet måste ställa förövarna inför rätta. "Men vilken kvinna kan göra polisanmälan när polisen själv är del i de sexuella övergreppen?", undrade dr Naber retoriskt. Man måste fördöma inte bara våldet mot kvinnor, utan man behöver fördöma det statligt utövade våldet och tortyren. Ett exempel på hur man fokuserat på det individuella våldet, i stället för att se det strukturella, är när ett enskilt fall lyfts upp såsom "kvinnan i den blå behån".
Dr. Nadine Naber
Dr Nadine Naber talade också om kvinnors politiska inflytande efter arabiska våren. "I revolutionen ombads kvinnor hjälpa till, men så fort regimen hade störtats ombads de gå hem igen." Det räcker inte heller med ett jämställt politiskt inflytande, där det blir fokus på antal kvinnor i beslutsfattande positioner. Problemet är politiken som saknar fokus på kvinnor och kvinnors rättigheter. En ekonomisk utveckling måste till som leder till ekonomisk rättvisa, som gäller fördelningen av de ekonomiska resurserna i samhället.

- USA måste sluta "hjälpa oss"!, hävdade dr Naber slutligen, och menade att USA nu understödde den nya regimen istället för folket.

Nästa talare, Dr. Sofie Richter-Devroe, verksam vid Exeter University, har ett brett intresse för genusteori och kvinnors aktivism i Mellanöstern. Hennes bok "Hur kvinnor gör politik: Fredsbyggande, motstånd och överlevnad i Palestina" vann pris 2012. Hon talade om att kvinnors ökade politiska deltagande inte innebär att våldet mot kvinnor minskar, utan att det tvärtom har ökat. Massor av våld och sexuella trakasserier har följt i spåren av revolutionen, även statligt sanktionerat. Som exempel nämnde hon den tunisiska kvinna som i höstas blev våldtagen av två poliser och efter att ha gjort anmälan blev anklagad för omoralist beteende. Hon menade att "även det osynliga våldet, som ett kontinuum, måste synliggöras".


Dr. Sophie Richter-Devroe
- Våldet mot kvinnor kan inte förklaras med islam, "det är därför män hatar kvinnor", framhöll dr Richter-Devroe. Istället är det politiska och ekonomiska strukturer som är avgörande. Hon nämnde till exempel kvinnors dubbelarbetande, men också mäns arbetslöshet, som leder till en maskulinitetskris och till en typ av militariserat våld, ofta med dödlig utgång.

Sista talaren var Dr. Rabab El-Mahdi vid American University in Cairo som skrivit mycket om feministiskt perspektiv på kvinnors deltagande i revolutionen. Hon hävdade att ett patroniserat synsätt på arabiska kvinnors deltagande i revolutionen ofta framträder. "Åh, så även de kunde?!". Hon vill problematisera vad det innebär att vara en arabisk kvinna. Det finns flera frågor som har en helt annan betydelse för arabiska kvinnor än för kvinnor i andra länder. Aborträtten är till exempel inte samma inkörsport för kvinnor i Egypten som för kvinnor i USA. Kvinnors rätt till sin kropp innebär för arabiska kvinnor andra saker än vad man i mer "mainstream"-sammanhang, såsom i FN och i USA, menar.

Dr El-Mahdi sa också att det inte statistiskt går att bevisa att våldet mot kvinnor, i t ex Egypten, har ökat. Det finns nämligen inga siffror varken före eller efter revolutionen. Det är däremot sociala faktorer som talar för det; "kvinnor på gatan känner det".
- Betyder det att revolutionen var dålig för kvinnor? frågar El-Mahdi, men svarar själv bestämt: Nej! Revolutionen öppnar dörrar för både våldet mot kvinnor, men också för motståndet, menar El-Mahdi.

Det som slog Beatrice och mig (Malin) efter att ha deltagit i detta side event var att det är extremt tuffa och kompetenta kvinnor som engagerar sig i detta och som deltagit i motståndet. Vi är oerhört imponerade: Vilken kvinnokraft!

tisdag 12 mars 2013

Sexistisk reklam försvann i Mozambique

En grupp av feministiska kvinnoorganisationer från Mozambique höll ett mycket inspirerande seminarium på måndag eftermiddag om deras kamp emot företags sexistiska reklamkampanjer.

Forum Mulher var huvudorganisationen och dess ordförande Grazia Julio berättade om hur de hade upptäckt att en ölfirma hade reklam som gick ut på att ölet beskrevs som en kvinna som var het och tillgänglig. Reklamen visade en burk med öl som såg ut som en kvinnokropp. TV-reklam och tidningsreklam visade samma sak. Grazia och hennes organisation protesterade i brev till företaget, startade en protest på facebook och fick med sig den största TV kanalen där en populär TV värd (se bilden) tog sig an kampanjen och hade ett upprop i sitt program om hur ovärdigt och sexistiskt reklamen porträtterade kvinnor. Med denna samlade och massiva kritik tog det fem (!) dagar innan företaget drog in sin kampanj.

Grazia sa att hon vet att det finns mycket kvar att göra för att få stopp på sexistisk reklam men att deras kampanj visar att det går och Forum Mulher kommer att fortsätta sin kamp.



Läkares ansvar för kvinnor som utsatts för mäns våld

Läkare har ett särskilt ansvar för kvinnor som utsatts för mäns våld. Det menar Australian Federation for Medical Women, som bjöd in till seminarium om hur de arbetar med detta.

Organisationen märkte nämligen att kvinnor som utsatts för sexuellt våld berättar ofta inte för sin läkare - och läkaren frågar oftast inte.

- Sexuellt våld är den största orsaken till ohälsa bland kvinnor mellan 15 och 44 år, större än någon de riskfaktorer som läkare förväntas kunna identifiera och hantera, sade Rae Goodwach.

Hon leder projektet Happy Healthy Women Not Just Survivors, som har två mål: att kvinnor som utsatts för mäns våld ska stärkas så att de kan prata om vad de utsatts för, och att läkare ska bli bättre på att identifiera kvinnor som utsatts för våld, och kunna hjälpa dem.

- Ett stort problem är att varken kvinnan själv eller hennes läkare kopplar symptomen till hennes historia av att ha utsatts för våld, förklarade Rae Goodwach.

På seminariet deltog också fyra läkarstudenter som tittat på olika delar av hälso- och sjukvårdens ansvar.

Yolande Fogarty pratade om vikten av att läkare utbildas om mäns våld mot kvinnor redan på grundnivå, en åsikt som Roks delar.

- De behöver utbildning inte bara i det medicinska utan om könsroller och om hur maktstrukturer och ojämställdhet samverkar, sade hon.

Victoria Harris pratade engagerat om hur läkare har en viktig roll i att bidra till att kvinnan får upprättelse. Eftersom vi vet att alla kvinnor inte får det i rättssalen måste hälso- och sjukvården göra sin del av det arbetet, menade hon.

Vi fortsätter lobba!

Nu är vi inne på sista veckan och förhandlingarna mellan FN:s medlemsstater är inne i ett viktigt skede.

På vårt möte för alla NGOs (intresseorganisationer) nåddes vi av den glada nyheten att all vår gemensamma lobbying för att förändra formuleringarna om prostitution har lyckats! I det senaste utkastet till gemensamma slutsatser finns nu bara formuleringar om kvinnor och barn i prostitution, ingen "forced prostitution" och inga "sex workers". Nu håller vi tummarna, och fortsätter lobba, för att det håller hela vägen!

Första veckan på CSW handlade, för oss från det civila samhället, om att pressa och lobba mot FN:s medlemsstater och förse dem med språk, argument och fakta. Som en representant från UN Women uttryckte det på morgonens briefing:
- Det är tydligt att alla stater nu har språket, argumenten och kunskapen de behöver för att kunna förhandla. Allt som händer framöver är ett politiskt spel.

I dagens New York Times finns en stor artikel där man vädjar till Vatikanen, Iran och Ryssland att kliva fram och ta ansvar för att staterna ska kunna komma överens (http://www.nytimes.com/2013/03/12/opinion/concerns-at-un-conference-on-violence-against-women.html?hp&_r=0).

Så det finns en stor press och höga förväntningar på medlemsstaterna att faktiskt komma fram till gemensamma slutsatser - till stor del tack vare intresseorganisationernas arbete under CSW!

European Women's Lobby har lagt upp det senaste uttalandet från oss NGOs som representerar Europa och Nordamerika här: http://www.womenlobby.org/?lang=en

Det som är viktigt för Roks och resten av kvinnorörelsen de närmaste dagarna är att bevaka att de formuleringar vi jobbat om blir kvar, att det slutgiltiga dokumentet starkt tar ställning för kvinnors och flickors sexuella rättigheter, inte gör några undantag för traditionella och kulturella värderingar, och att det finns en tydlig länk mellan våld mot kvinnor och den strukturella ojämställdheten, bland annat.





måndag 11 mars 2013

Spännande möte på internationella kvinnodagen

På den 8 mars var Beatrice och Patricia från Västerås Kvinnohus på demonstration. Där träffade dom Gossip Girl stjärnan Kelly Rutherford som rördes till tårar när hon själv pratade om hur viktigt det är att arbeta med våra frågor.

266 kvinnojourer i Norden var representerade

Nätverket "Nordiska Kvinnor Mot Våld" fick tillfälle att presentera sig inne i FN-byggnaden. Detta tack vare Stigamot och Islands ständiga representation i FN, som stod värd för eventet. Den isländska ambassadören Greta Gunnarsdottir öppningstalade och därefter fick en panel bestående av ledarna för de olika nordiska ländernas riksorganisationer ordet.

Gudrun Jonsdottir (Stigamot, Island), Dorit Otzén (Reden, Danmark), Angela Beausang (Roks, Sverige), Tove Smaadahl (Krisesentersekretariatet, Norge) och Ritva Karinsalo (Förbundet för Mödra- och Skyddshem, Finland)

Gudrun Jonsdottir, taleskvinna från Stigamot, sa bland annat: "Det är så absurt att i Norden, som ska föreställa jämställdhetens paradis blir en tredjedel av kvinnorna utsatta för våld av manliga medlemmar av vårt samhälle!"

Tove Smaadahl, Norska Krisesentersekretariatet, berättade att man haft två miljoner boendenätter på sina jourer sedan 2000-talets början... "och vi har inte krig i Norge!"

Den gemensamma filmen som togs fram inför världskonferensen för kvinnojourer i Washington förra året visades också. Här beskriver Angela kvinnojourernas bakgrund och framväxandet av den feministiska rörelse som kom med det stora antal jourer som startade från 1978 och framåt. Presentationen av "Porrfritt" som koncept för hotellboende väckte förtjusning bland flera kvinnor i publiken.

Why do men use violence?

Det hände mycket i FN-huset under 8 mars.
Den här bilden är från en presentation av forskning från FN i en multilandsundersökning gjord med underlag av 10.178 män. Undersökningen var gjord i Kambodja, Kina, Bangladesh, Indonesien, Sri Lanka och Nya Guinea.
1 av 2 män använt våld mot en närstående kvinna, 1 av 4 våldtagit och 4% av männen hade deltagit i en gängvåldtäkt.

Av orsakerna till våldet hade uppgetts makt o kontroll, våld som förknippas med maskulinitet och först långt ner på skalan kom alkohol som ursäkt.
Åldrarna på männen var mellan 18-49 år.

Moderator för eventet var Carolina Wennerholm från SIDA.

lördag 9 mars 2013

8 mars-firande i FN-huset

Den internationella kvinnodagen firades inne i FN huset med tal av bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och UN Womens Michelle Bachelet som bägge betonade vikten av att mäns våld mot kvinnor och flickor måste upphöra. I år är det temat för Kvinnokommissionens årliga möte likväl som för Ban Ki-Moons egna FN kampanj.

Mötet var mycket välbesökt och man fick använda två salar för att få plats.

"One of the most inspiring events in the world"


Norma Ramos (CATW) modererade panelen med Gudrun Jonsdottir (Stigamot, Island), Angela Beausang (Roks), Jonas Trolle (Polisen, Sverige), Agnete Ström (Kvinnefronten, Norge) och Dorit Otzén (Reden, Danmark)
...ja, så beskriver Norma Ramos införandet av sexköpslagen i Sverige. Norma Ramos är chef för Coalition Against Trafficking in Women (CATW) i USA, som tillsammans med Roks arrangerade ett seminarium om den svenska modellen, och varför sådan lagstiftning är viktig för att bekämpa prostitution.


I panelen deltog Jonas Trolle från Stockholms länskriminal, som har många års erfarenhet av att ha jobbat vid Stockholmspolisens enhet för människohandel, Dorit Otzen från Reden International i Danmark, med 42 års erfarenhet av att stötta kvinnor i prostitution, Agnete Ström från Kvinnofronten i Norge som bidragit till att lobba fram den norska sexköpslagstiftningen, och Gudrun Jonsdottìr, ordförande för Stigamot, den isländska riksorganisationen för kvinnojourer. Angela inledde panelen med att berätta om hur Roks jobbade för att få den svenska sexköpslagen på plats, från 1986 och fram till införande 1998.

Jonas Trolle berättade för en uppmärksam publik om hur framgångsrik lagen har varit och är i Sverige. När lagen trädde i kraft fanns 500 bordeller i Sverige, och 3000 personer beräknades vara i prostitution. Idag finns inga bordeller, och man räknar med att cirka 1200 personer befinner sig i prostitution (vilket kan jämföras med Danmark där 3500 personer är i prostitution med en befolkning på 5,5 miljoner, flikade Dorit sedan in).

Jonas poängterade att han inte skiljer på prostitution och trafficking, det är samma sak, ett uttalande som möttes av applåder från publiken. Han förklarade också att han aldrig träffat en kvinna som gått in i prostitution frivilligt, och att svensk forskning visar att 75-80 procent av personer i prostitution har varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen, och tillade:
- Enligt min erfarenhet skulle jag utan tvekan säga att det är 100 procent.

Dorit Otzen berättade om sitt arbete, och om hur Danmark ligger på sista plats i Norden i arbetet mot prostitution, och Agnete Ström berättade om hur Kvinnofronten i Norge nu jobbar för att få annonsering för sexulla tjänster förbjudet även på nätet.


Gudrun Jonsdottìr berättade om den fantastiskt inspirerande aktionen som ett gäng kvinnor på Island genomförde. På Island är köp av sexuella tjänster förbjudet, men till skillnad från i Sverige finns ingen polis som jobbar aktivt med det, och därför finns väldigt få fällande domar. Ett gäng kvinnor, som kallar sig Storasyster, bestämde sig för att hjälpa polisen på traven. De började sätta in annonser och fick kontakt med flera sexköpare som de stämde träffa med. Men i stället för att själva dyka upp skickade de andra män som också svarat på annonserna till samma plats så att de fick träffas.

Och när en polischef förklarade för kvinnorna att det var så svårt att hitta de här männen som köpte sex, att polisen inte kunde jobba med det, då gjorde de honom en tjänst - de stämde träff med sexköparna på hans adress! Männen kom alltså och ringde på hos polischefen!

Allt som allt kunde storasystrarna, efter att ha hållit en stor presskonferens där de, anonymt, berättade om sin aktion, lämna över 56 namn, 117 telefonnummer och 26 e-postadresser till den isländska polisen,

Roks och CATW:s event avslutades med en tyst minut för alla kvinnor som dött i prostitution.


fredag 8 mars 2013

Fullsatt på kvinnolobbyns event

Sveriges kvinnolobbys event var proppfullt av människor som ville veta mer om hur företag på olika sätt kan ta socialt ansvar för att stoppa prostitution och trafficking. Lobbyn driver just nu projektet Rätt riktning, om att svenska företag ska anta etiska riktlinjer mot sexköp utomlands för sina anställda, och Stephanie Thögersen som är projektledare inledde med att berätta om det.



Därefter följde ett spännande panelsamtal, där det var särskilt intressant att lyssna på Letty Asworth från flygbolaget Delta Air Lines som berättade om hur deras företag är det första och enda flygbolag som signerat ECPAT. De jobbar aktivt och strukturerat med att motverka trafficking och prostitution.

- När vi började prata om det här undrade våra anställda: är vi involverade i det här? Är våra plan involverade i trafficking? Och det glasklara svaret var ja, det är vi, det är alla flygbolag, rederier och andra transportföretag världen om, sade Letty Asworth, och berättade om olika indikatorer och varningsflaggor som de jobbar efter.

Delta Air Lines har också tydliga riktlinjer om att deras anställda inte får köpa sex när de är utsända i tjänsten - inte heller i länder där prostitution är legaliserat, och inte heller om de använder sitt privata kreditkort.

En amerikansk kvinna utbrast högt i salen: "Jag ska alltid flyga med Delta från och med nu!".


Mycket av diskussionen handlade också om vad vi som konsumenter kan göra, att vi måste bli bättre på att ställa krav på resebolag, hotell och företag. Tack lobbyn för en inspirerande diskussion!

Rapport från FN och svenska stolen


Det händer så mycket här hela tiden och vi gör vårt bästa att hålla er uppdaterade. Här kommer en rapport från Angela:



Onsdag 6/3

Idag var den första dag då jag skulle sitta på den svenska stolen i FN. Det kändes stort att jag skulle sitta för Sverige och delta i de olika diskussionerna. Nu fick jag inte yttra mig, stränga order, men det var inte ens frestande. Bara att få sitta där och lyssna på alla från alla världens länder var stort. Jag blir imponerad att länder som har krig och elände ändå talar om kvinnors rättigheter.

Den som imponerade mest var Rashida Manjoo, speciell rapportör till FN om mäns våld mot kvinnor och flickor, som konstaterade att om detta våld istället varit en sjukdom så skulle alla stater utropa fullt katastrofalarm!

Angela 

Papperslösa kvinnors rätt till skydd från våld

Angela har också deltagit på Waves seminarium om papperslösa kvinnors rätt till skydd från våld. Wave, Women Against Violence Europe, är en paraplyorganisation för kvinnoorganisationer som jobbar mot mäns våld mot kvinnor, och de har nu bestämt sig för att lyfta frågan om papperslösa kvinnors rättigheter, tillsammans med Picum, Platform for International Cooperation on Undocumented Migrants.

Angela berättade om en magisteruppsats som studenten Caroline Gindl Gyllström skrev i samarbete med Roks 2012, där hon undersökte hur kvinnojourernas stöd till papperslösa kvinnor ser ut. Uppsatsen visar att få kvinnojourer har erfarenhet av att ge stöd och skydd till papperslösa kvinnor, och att det råder en osäkerhet kring om de får eller inte får.

- De tror att det är olagligt, men det är det ju inte! Vi måste prata mycket mer om det här i Roks, och nu har vi börjat. Men det behövs också bättre finansiering för kvinnor i jourernas skyddade boenden som inte kommer via socialtjänsten, sade Angela.



Först ut av övriga panelister var Anna Golisciano, från den schweiziska organisationen Vivre sans violence (leva utan våld), som berättade om en lättillgänglig hemsida som de skapat och som når många papperslösa kvinnor som är utsatta för våld.

Därefter pratade Kadri Soova från Picum om deras arbete, och varför de tycker det är viktigt att kvinnoorganisationer engagerar sig i den här frågan. Slutligen pratade Rosa Logar från Wave om den kampanj som de planerar tillsammans med Picum.


Det var ett inspirerande seminarium som slutade med att vi alla lovade att undersöka hur regelverket ser ut hemma hos oss, och vad vi kan göra för att se till att de här kvinnornas rättigheter tillgodoses.

Vi träffade...

Lesley Anne Foster, Sydafrika. Vän till Roks sedan länge och har projekt tillsammans med Kvinnojouren Blåklockan, Gävle. Berättade hur Maria Kirner från Blåklockan hade varit i Sydafrika och spelat upp sin monolog. Det hade blivit succé!

NGO-mingel med kvinnor som gör skillnad

Bineta Diop, Senegal, tar emot Women of Distinction 2013 Awardee från ordföranden i NGO CSW/NY Soon-Young Yoon
En särskild mottagning arrangerades för alla oss NGO:s som ville passa på att träffas under lite festliga former under CSW - NGO CSW Forum Reception. Kazakhstans ständiga representation till FN stod värd för tillställningen. En prisutdelning - "Women of Distinction 2013 Awardee" - ägde också rum och kvinnan som mottog detta pris för att ha gjort skillnad var Bineta Diop, grundaren och ledaren för FAS (Femmes Africa Solidarité). År 2011 var hon listad av TIME Magazine som en av de 100 mest inflytelserika kvinnorna i världen, för att ha varit ledare för flera fredsprojekt i Afrika, bland annat Kongo och Burundi. Bineta nämnde utnämningen i the Times i sitt tal, men ville framhålla att den främsta utnämningen av alla är när kvinnor erkänner kvinnor, som här.
Färgsprakande buffé

Roks hade flera intressanta diskussioner med kvinnor från andra länder, där vår ideologi kring prostitution väckte både nyfikenhet och skeptisism. Envist förklarade vi varför vi aldrig talar om "sexarbetare" (eftersom det inte är ett yrke) och varför vi inte heller säger "prostituerade" om kvinnorna (eftersom det inte är en identitet), utan att vi istället använder begreppet "kvinnor i prostitution" för att markera att det är ett tillfälligt tillstånd de är försatta i, av män som utnyttjar deras belägenhet.


Beatrice (till höger) i nationaldräkt

Kvällen till ära var nationaldräkt anbefallen, så därför hade Bea klätt sig som svenska skidlandslaget skulle gjort (trodde hon) :)

onsdag 6 mars 2013

Möte med EU:s representanter

Under gårdagen hann vi också med att besöka EU:s representation vid FN, och få en uppdatering om förhandlingarna. EU förhandlar som en röst under CSW.

Först berättade svenska EU-parlamentarikern Mikael Gustavsson, ordförande för EU-parlamentets kommitté för kvinnors rättigheter, om kommitténs arbete och att de är med som observatörer under CSW.

Sedan informerade en representant från EU-kommissionen om EU:s principer inför förhandlingarna, bland annat att slutsatserna av CSW ska vara kopplade till alla konventioner om mänskliga rättigheter, alltså att frihet från våld är en mänsklig rättighet. Det är också viktigt för EU att CSW betonar länken mellan våld mot kvinnor och diskriminering mot kvinnor, alltså att allt kvinnoförtryck hänger ihop.

Här fick kommissionen lite mothugg när en representant från en kvinnoorganisation frågade om EU och FN verkligen är kompetenta nog att förhandla detta, med tanke på hur det ser ut i deras organisationer, med få kvinnor på högs positioner och diskriminering och trakasserier mot kvinnor inom organisationerna.




Roks event om vårdnadstvister

Här i New York har vi lite trubbel med internetuppkoppling, så ni får ha överseende med att rapporterna inte blir helt kronologiska.

För Roks sparkade nämligen igång tisdagsförmiddagen med det egna eventet When violence continues in court, om hur mammor och barn som utsatts för våld och övergrepp av pappan riskerar att hamna i ett slagfält även i rätten. Precis så uttrycker sig en av kvinnorna i de filmer som Roks tagit fram, som vi visade.



Angela inledde med att berätta om vårdnadsreformen, vilka problem den har lett till och hur lång tid Roks har jobbat med att uppmärksamma de problemen, som vi vet att inte Sverige är ensamma om. Hon berättade också om Malmöfallet ifjol, där en kvinna som hade kidnappats och hotats till livet av sin före detta sambo, och där polis och kriminalvård gjort riskbedömningar och sagt att han var en fara för hennes liv, kallades till förhandlingar i familjerätten direkt efter rättegången i tingsrätten. Mannen följde efter henne därifrån, hittade hennes och barnens skyddade boende och dödade henne på gatan framför barnen. Om familjerätten tagit hotbilden på allvar borde hon aldrig ha kallats till förhandling, utan kunnat närvara på videolänk.

Med på vårt seminarium var också Jennifer Hoult, juris doktor och certifierad advokat i trauma- och våldtäktsfall. Jennifer medverkade på Roks vårdnadskonferens 2011 och vi var jätteglada att hon hade möjlighet att vara med i New York, hennes hemstad.

 

Jennifer pratade om hur ovilliga vi är att inse att våld finns i vår närhet, att pappor som slår mammor och barn kan vara vilka som helst, och att familjerätten därför kan vara både ovillig och oförmögen att hantera sådana fall på ett bra sätt. Hon hänvisade till att amerikansk lag härstammar ur en urgammal konstitution som gett män äganderätt både över kvinnor, barn och andra män under slaveriet, och att mycket av det lever kvar i rättssalarna.

Till sist lyfte Jennifer vikten av att lyssna till barnen i de här fallen, och komma ihåg att alla barn är olika. Såväl i Sverige som i USA blir barnen ofta inte hörda ordentligt trots att de, enligt Jennifer, ofta kan ge en tydligare bild av vad som pågår än föräldrarna. Hon påpekade också att vi inte tvingar vuxna att ha kontakt med personer som gjort dem illa, medan rätten kan döma barn till att bo hos föräldrar som traumatiserat dem, och liknade det med tvångsäktenskap.


tisdag 5 mars 2013

Arbeta tillsammans - Sveriges officiella side event

Som en del i regeringsdelegationen fick Roks talartid på det svenska officiella side-eventet i FN-byggnaden. Rubriken var ”Arbeta tillsammans – Sveriges sektorsövergripande strategi för att förebygga och reagera på våld mot kvinnor och flickor”.

Den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) inledde seminariet och glädjande för oss talade hon konsekvent om ”mäns våld mot kvinnor”, inte relationsvåld, ”domestic violence” (familjevåld) eller något annat utslätat begrepp…

Angela, som ju är Roks representant i delegationen, talade bland annat om hur Roks arbetat som pionjärer med att möta kvinnor utsatta för mäns våld. Hur vi har använt kvinnojourernas erfarenheter för att lyfta problem till politiken för att få till lagstiftning på området och konkret försöka förbättra för alla kvinnor, tjejer och barn.

Övriga deltagare i panelen var Carina Ohlsson (SKR), Gertrud Åström (Sveriges Kvinnolobby), Kerstin Bynander (Nationella samordningen mot våld i nära relationer) och Carolina Wennerholm (SIDA).